>
Det finns minuter när jag känner mig ganska stark i allt det som har hänt. Mormor har det bra, hon finns här hos mig för alltid och hon har inte ont längre.
Men så ser jag hur hon njöt av att få åka iväg på sina båtresor med mamma…
…hur hon utan protest ställde upp på bild trots att frisyren skvallrade om en tupplur…
(själv kallade hon sig själv för ”barktroll” när hon var rufsig i håret…ingen vet fortfarande vad det var…)
(själv kallade hon sig själv för ”barktroll” när hon var rufsig i håret…ingen vet fortfarande vad det var…)
…hur min brors vänner även var hennes…
. …hur busig hon var…
…hur smittande hennes leende fortfarande är…
…och jag går fullständigt sönder.
Foton: Privata.